Faderskap

Reglerna för fastställande av faderskap finns i första till och med tredje kapitlet i Föräldrabalken (FB). I äktenskap föreligger faderskapspresumtion, med andra ord, man utgår från att den äkta mannen också är fadern.

Om modern inte är gift vid barnets födelse skall faderskapet fastställas genom erkännande eller dom. Socialnämnden får från folkbokföringen underättelser om barn som blivit födda utom äktenskap och tar då kontakt med modern för att få faderskapet fastställt. En viss utredning skall föregå fastställande.

Är modern sammanboende med fadern är det frågan om en förenklad utredning, ett så kallat S-protokoll. Är däremot föräldrarna inte sammanboende krävs det en något mer omfattande utredning, ett så kallat MF-protokoll. Konceptionstiden, det vill säga den tid då befruktning kan ha ägt rum, är det som är av stor betydelse vid fastställande. Den räknas ut med hjälp av ultraljudsuppgifter och födelsevikt och längd. Skulle den utpekade fadern neka till faderskapet finns det möjlighet till att via DNA-test till mycket stor sannolikhet fastställa huruvida han är fader eller inte. Det görs genom att blodprov tas på modern, barnet och den namngivne fadern.

Om modern skulle misstänka att den blivande fadern inte vill kännas vid faderskapet finns det möjlighet att inleda utredningen innan barnets födelse.

Skriv ut
Senast uppdaterad: 25 april 2018